2007-03-27
2007-03-25
2007-03-16
2007-03-04
2007-03-02
2007-03-01
Kärlek faktiskt
Jag såg 'Love Actually' igår. Har redan sett den på bio när den kom ut och gårdagens upplevelse är bara ett bevis på att stämning och förväntningar helt (nästan) avgör vad man kommer tycka om en film.
Jag gillade den första gången, jag älskade den igår. Den handlar bara om en massa människor och mer, eller mindre triviala kärlekshistorier...'charmigt' är väl var Jeanette Gentele i SvD skulle säga om den kanske.
Men jag är såå imponerad av hantverket i den filmen, Richard Curtis är (sedan samtliga Svarta Ormen) en humorhjälte för mig. Den visar också hur avgörande bra filmmusik faktiskär för att förstärka det visuella, det är melodierna och låtarna som öppnar porerna, ställer upp året, aktiverar tårkanalerna, eler vad det nu är.
Två exempel (herregud vilket tjat om den här gamla filmen helt plötsligt...) på VARFÖR den är så inihelvete välgjord:
-Utomhusplaststolarna som står inne i författarens (Colin Firth) Provenceskrivarlya...'off-season'-känsla liksom. Det KAN ju vara så att man bara filmade hemma hos Regiassistentens morbors sommarstuga och allt 'redan var riggat' naturligt...men jag tror ändå inte det.
-En liten kille som är statist under julspelet mot slutet och är utklädd till en av de vise männen, eller ngn slags kung. Han har spindelmannen sminkning i hela ansiktet. Återigen, visst det KAN vara så att han vägrade ta bort sminket bara för att hans mamma fått med honom på en mini-casting...men jag tror inte det.
Välsnickrat, liksom.
Jag gillade den första gången, jag älskade den igår. Den handlar bara om en massa människor och mer, eller mindre triviala kärlekshistorier...'charmigt' är väl var Jeanette Gentele i SvD skulle säga om den kanske.
Men jag är såå imponerad av hantverket i den filmen, Richard Curtis är (sedan samtliga Svarta Ormen) en humorhjälte för mig. Den visar också hur avgörande bra filmmusik faktiskär för att förstärka det visuella, det är melodierna och låtarna som öppnar porerna, ställer upp året, aktiverar tårkanalerna, eler vad det nu är.
Två exempel (herregud vilket tjat om den här gamla filmen helt plötsligt...) på VARFÖR den är så inihelvete välgjord:
-Utomhusplaststolarna som står inne i författarens (Colin Firth) Provenceskrivarlya...'off-season'-känsla liksom. Det KAN ju vara så att man bara filmade hemma hos Regiassistentens morbors sommarstuga och allt 'redan var riggat' naturligt...men jag tror ändå inte det.
-En liten kille som är statist under julspelet mot slutet och är utklädd till en av de vise männen, eller ngn slags kung. Han har spindelmannen sminkning i hela ansiktet. Återigen, visst det KAN vara så att han vägrade ta bort sminket bara för att hans mamma fått med honom på en mini-casting...men jag tror inte det.
Välsnickrat, liksom.