Kramas

Jag har alltid gjort ganska snabba "hälsnings-kramar", en puss på varje kind sådär som en riktigt Östermalmskärring. Man håller om med en arm och så två luft-'mwoa-mwoa' liksom.

Fast det har ändrats nu. Efter att vi bodde ett par år i USA och man bara kom hem på besök en gång per år så kändes det extra ytligt med den typen av hälsningar. Jag saknade att få känna ens vänner. Så sedan dess är det nästan bara "helkroppsskramar" som gäller. Man behöver den fysiska, riktiga kontakten, känna värmen från en annan människas kropp sippra igenom kläderna ibland, och då menar jag inte det från frugan. Jag tror många är lite smårädda för fysisk kontakt: klappa, ta på, känna, hålla om sina vänner...

Så jag skiter i luftkyssarna och björnkramar nu sedan ett par år istället. Det är fan så härligt!