Falkenberg fare-bad/-well?

Hmm, osäkert.

Vi såg 'Farväl Falkenberg' i helgen. Den har ju blivit så olidligt hypad av samtliga kritiker, Oscarsnominerad, Cannes, Montreux, Berlin, Åmal etc etc att det är lite svårt med förväntningsuppfyllningschansen.

Vet inte riktigt var jag ska börja...
Jag älskade fotot, varenda bild var sommarsverige, sol och ljus. Musiken var också underbar, mkt 'Lost in translation'-stimmung och förstärkte verkligen känslorna.
Bra början, bra slut, men riktigt vek i mitten. Det tar sig iom den sorgliga händelsen (hemskt som fan att säga, men det är faktiskt så).

Huvudpersonens voice-over är det mest intressanta med tankar och funderingar om livet, vuxendomen, vänner etc. Om den är biografisk eller inte är mer kuriosa och spelar egentligen ingen roll.
Som småborgerlig medelklassbracka hade jag sjukt svårt för hela 'barfotabarn-natur-orakad-naken-och-'ärlig'-bagen faktiskt. Alla ser ut som skit, och som de köpt varenda grej på 'Urban Outfitters' (för att det är ärligare att vara ovårdat söder-popsnöre än nystrykt akademiker liksom).

Men se den, den är, jovisst (eller?) bra...'sevärd' helt klart!


Så mkt som de badar i filmen är det bra jävla märkligt att de är så inihelvete smutsiga...