K-special

Jag älskar dokumentärer, allt från "When we were Kings" om The Rumble in the Jungle, till Folke Rydén (även om tisdagens dokumentär om Burken var sådär...). K-special sände en grym fransk dokumentär häromdagen som handlade om TV:s utveckling och de "writers" som skriver avsnitten i TV-serier. Det programmet var så jävla bra.

Heja Frankrike, dokumentärern behandlade hur TV-Serier ofta är så mycket mer intressanta än spelfilmer, makten som avsnittsförfattarna har och hur Hollywoods hela inriktning sakta skiftat de senaste 10 åren mer mot TV, mindre mot mastodontfilmer.

Det hela, sade dokumentären, började med Hill Street Blues, LA Law, NYPD Blue. Silverfisken skriver bra om signaturmelodins makt här, och Kjell Hägglund här; "Jag är familjeman och därtill mycket gammal, fyller snart 42. Jag har bara tid för teveserier som får mig att gråta, skratta och lära känna karaktärerna som egna vänner och fiender. ". Jag kan bara instämma.

Tid finns inte för bio i min värld, bio är oftast inte bra nog, bio har helt enkelt för hög "opportunity cost" som Assar skulle säga. Jag kan räkna de spelfilmer som jag VERKLIGEN gillat/uppskattat på mina båda händer. Däremot alla de avsnitt av "Homicide: Life on the Streets", "NYPD Blue", "The Sopranos", "CSI" eller "Law & Order" som varit så bra att man bara suttit och gapat när eftertexterna börjar rulla, där man får nypa sig i armen för att fatta att det är på TV. Ofta tänker jag tillbaka till den första scenen på avsnittet, det hinns med så sanslöst mycket under de 42 minuter som den aktiva speltiden är...

Bästa dokumentären jag sett?
"B-29 Frozen in time". Den gick på PBS i USA och handlade om ett gäng galningar som hittat ett gammalt WWII flygplansvrak på Grönland och renoverade det. Så välgjort, så dramatisk...jag var fullständigt tagen, grät och skrattade under programmet. Tyvärr finns den bara på USA VHS...här.

Förresten Law & Orders tredje spin-off; "Trial by jury" börjar på Femman snart, det är den enda som lagts ned och jag tror inte den går att jämföra med vare sig originalet, "Criminal Intent", eller "Special Victims Unit". Jag har berört det här (kära) ämnet tidigare, här. Bilden är från ett av förra årets Vanity Fair nummer (VARFÖR måste den vara så dyr att köpa här i Sverige...I USA prenumererade vi för en (1) dollar per nummer.