Tiden går

Tillbaka vid datorn. Efter en otroligt skön sommar där "sol, nakenbad, grilla, bärsa"-kontot är sprängfyllt, känns det OK med lite höstkänningar.
Vi har varit i skärgården mest, dottern har sprungit runt på hällar och gräs och skrattat, själva blev det som sagt solande och lite barnvaktshjälp av mina föräldrar, en massa god mat, rosévinspimplande, eftermiddagslurande etc...skönt.

Novembermorgnar? Bring it on!

Nytt jobb har jag sedan en vecka och dagarna fylls med nya ansikten, nya namn och nya intryck, kul som fan, men jag är rätt sänkt på kvällarna.

CSI "säsongspremiär" idag, herrlich!

Vi tog dottern till Junibacken på Djurgården häromdagen förresten, det var otroligt proffsigt arrangerat allting och riktigt kul. Fast "sagotåget" slår allt, vilken GREJ! Jag var helt oförberedd på makten, minnena och känslorna som slog över mig när Astrids röst började ljuda i högtalarna, och i "Lejonhjärta"-episoden när vagnen flyger ut över Näckrosdalen med Skorpans röst som hoppar ut genom fönstret, då kom alla känslorna och jag hulkade som en 5-åring, tårarna sprutade...sanslöst; min 1,5-åriga dotter förstod inte vad som hände.

Nu har "The Sundays"-skivorna plockats fram, bag-in-box tetran tömts, plattats till och källsorterats, kollat av var vintergarderoberna hänger på vinden, "nya tag" är ett rätt äckligt uttryck, men: "ny giv" kanske? Ser fram emot att kunna vädra fönster...och det faktiskt händer någonting med temperaturen, jag ser fram emot att kunna ha kläder på mig.

Jag är "ut-shortsad" snart, "ut-barfotad", "ut-brunbränd".

.....istället: augusti, september, mäktigt!

Höst....mm, känns helt OK!